Välkommen till mitt hus

Hemma hos mig bor vi i ett ofrivilligt vuxenkollektiv. Hur mycket jag än älskar mina vuxna barn så är det här en situation som tär på oss alla.

Måndag till torsdag har alla barnen varsin dag att plocka disk, ta ut soporna och se till att köksbänkar och bord blir avtorkade.

Jag tror aldrig någon av dem har torkat bordet och bänkarna, tveksamt. Kanske någon gång ibland att Fisen har torkat av när hon kommit ihåg sin diskdag som är torsdag.

Den här berättelsen börjar just i torsdags. Fisen hade diskdag men som oftast glömde hon av det helt. För en gångs skull så hade jag och maken ätit ute så jag hade inte koll på hur det såg ut före det att jag kom hem.

Disken var ett mindre berg i hoarna. Bänkarna var skitiga, spisen som vanligt full med flott. Jag undvek köket och höll mig i vardagsrummet för att slippa se eländet. Fisen släntrade in rätt sent på kvällen, hade inte nån koll på att det va hennes dag och gick och lade sig.

På fredagen plockade jag undan soppåsen i hallen och ställde den där Samuraj inte når den. Påminde fisen om att den stod där och sa att hon får se till att ta sin diskdag på fredagen istället. Hon plockade en disk.

När jag kom hem så var det fortfarande disk kvar, samlat sen torsdagen så jag plockade en disk med det som fanns och lämnade en halvfull maskin. Jag torkade bänkar och spis, som jag alltid gör för att jag hatar att det är smuligt och flottigt.

Sen blev jag sjukt yr under kvällen och gick och la mig tidigt (för att vara jag).

Jag vaknade till detta:

Spisen skitig, två använda stekpannor på spisen.
Bänkarna fulla med disk, även hoarna fulla med disk, och maskinen fortfarande halvfull med det jag plockat under fredagen. Inte körd självklart.
Bänkarna smuliga.
Min vinägerblandning som jag haft på bänken för att bli av med flugorna hade någon troligen spillt ut och sedan slängt burken i soporna. Ingen lapp eller förklaring.
Soporna som jag ställt undan i fredags, fortfarande kvar hemma och alla soporna under diskbänken fulla.

Jag avskyr verkligen att komma ner till ett skitigt kök.

I vardagsrummet är det tyvärr inte mycket bättre. Ungarna har tvättat kläder men inte plockat undan. Robert har en ställning i alla fall och han är inte hemma förrän på söndag kväll så det här ska jag tydligen stå ut med hela helgen. Det har dessutom redan hängt så här några dagar.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Vi har pratat med barnen, förklarat. Vi har gjort scheman i olika varianter. Vi har hotat med att ta väck internet vilket är typ det enda som är viktigt för dem men inget funkar. Framför allt så har vi pratat och pratat och jag har förklarat att jag verkligen tycker att det är skitjobbigt när jag åker på allt jobb för att jag inte kan leva i röran de skapar.

Har ni några kreativa idéer så hojta.

*SUCK*

Comments

  1. Tina - september 23, 2018 @ 12:23 f m

    Känns som att en konkret kännbar konsekvens är enda alternativet. Respektlöst beteende mot er som föräldrar, jag är uppfostrad på samma sätt och det var inte roligt när morsan blev arg för att man slarvade 🙂
    Dessutom, hur ska man kunna förvänta sig att bli behandlad som en vuxen individ om man inte tar eget ansvar? Kram och lycka till.

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.