juni 28, 2016 by Tess

Taskig tajming

09 dagar kvar till semesterresan i år. 09 dagar kvar till mens. Hur fasen kunde det tajma så sjukt illa?!

För övrigt så tänkte jag börja ta tag i vikten igen efter semestern.
Sitter och fnular över att göra mitt eget kost och träningsschema.

Med tanke på att jag varken gillar trångsynt kost eller träning så är utgångspunkten något svår att fastställa. Dock är alla mina jag helt överens om att vi inte trivs med min storlek så nåt måste göras.

(Tänk att det är så enkelt att säga att man är matmissbrukare men så svårt att säga att man missbrukar andra droger (alkohol, tabletter mm)).

Jag skulle behöva ett bootcamp biggest-loser-style, men sånt har jag inte tid med.

Kost

Kostmässigt blir det LCHF, (den ena dieten där vin är godtagbart), men också den enda där jag kan slippa räkna,väga, mäta, och den enda där jag inte känner mig hungrig och sugen. Var inne en stund på VLCD, för jag har fått bra resultat på det tidigare, men gillar ändå tanken på att maten inte kommer i pulverform med sötslemmig smak i små vita påsar där alla ser exakt likadana ut.

Träning

Jag tänker kettlebell med tabata-intervaller.
Lunka fram i träningskläder och kalla det för att jogga.
Styrketräning med enbart kroppen, inga tillbehör. Lågintensivt, långsamt, tänk yoga.
Korta pass.
Inga vilodagar, för jag vet hur jag funkar. En macka blir 15 och en vilodag blir 3 veckor. Träning alla dagar men korta pass. Ingen möjlighet att hänga upp mig på ”vilodagar” och träningsfria dagar.

Målsättning

Vägning och mått endast var 4:e vecka. Inte heller här ska jag ge mig en chans att ge upp för att resultaten låter vänta på sig.
IStället för mått och vikt ska jag sätta andra mål som är S.M.A.R.T satta, som att klara 12 veckor, att väga och mäta endast var 4:e vecka, att förbättra mina resultat (jämfört med ett referenspass vid start), sånt som är svårt att misslyckas med och enkelt att mäta.

Hur?

Frågan är vad jag behöver för att få det att funka? Det räcker inte med att jag vuxit ur min garderob och köpt en ny. Det räcker inte med att jag e orolig igen för att jag inte ska få plats i flygstolen. Det räcker inte med att jag vill (typ), för jag faller alltid för det där lata godisälskande, tröstätande godismonstret i mig.

Jag har hört att när motivationen inte infinner sig så tar man helt enkelt ett beslut. Och sen håller man sig till det. Livet är ju inte alltid enkelt. Alla vägar är inte lätta. Ibland får man tvinga sig själv att nå ett mål, helt utan motivation, bara för att man ”måste”. Det kan vara hälsoaspekter eller andra omständigheter man inte kan påverka som bara gör att man får svälja motviljan och göra, ändå!

Och med lite tur kommer lusten efter hand.

Start 25/7