Slut

Sista andetaget.

Företaget gick under tillslut. Men inte jag, inte vi.

Fast lite. Lite har jag gått under.

Snart läggs den här tiden bakom mig och slutar skava. Då ska jag minnas den som en erfarenhet på vägen.

Att gå i konkurs är inte enkelt. Min lista över saker som känns svårast med min konkurs ser ut ungefär så här:

  1. Skämmigt. Ja fy fasen vad jag har skämts över mitt nederlag och över att behöva berätta om det för alla och försöka förklara varför.
  2. Besväret. Inte för min egen del men för personalen. Jag vet att jag i alla situationer gjort mitt bästa och det jag trott var rätt, men de har fått vänta på sina pengar när kontot varit tomt. Alla goda intentioner jag haft kommer aldrig väga upp det faktumet att de stått utan pengar tack vare mig.
  3. Kunderna. Mina älskade kunder. Vad svårt det var att berätta för mina kunder hur det blivit. Aldrig hade jag dock kunnat gissa att de flesta var enbart ledsna för vår skull och hade sett vårt slit.
  4. Vännerna. Ni vet, alla frågar jämt hur det går med dagiset och jag som har så svårt att ljuga för folk försöker hålla mig i gråzonen för att undvika att ljuga men samtidigt slippa berätta allt och försöka förklara.
  5. Ovännerna. De som gjort sitt bästa för att få mig att gå under. Jag tänker att de sitter hemma och skrattar åt mig nu och tänker att karma nog ändå finns. Men de har fel. Karma kommer bita dem i baken för de tankarna. Att jag hamnat där jag hamnat har inget med karma att göra.

Här är min enkla analys av det som hänt:

  • Marknaden. Den såg inte ut som vi tänkt oss. Vi antog med de tidigare ägarnas 13 år i ryggen, att kunder kom och stannade kvar. Många av den kundstocken vi tog över var just gamla stamkunder. Men så blev det inte. Marknaden hade säkert börjat svänga lite innan vi kom in i bilden, inget vi lade märke till. Nya kunder hade inte längre fasta arbeten och hus som höll dem kvar i samma områden. Våra nya kunder hade kanske en genomsnittsålder på 30. De bytte jobb varje månad. De flyttade för att de hade svårt att hitta permanent boende. De flyttade ihop och flyttade isär och de bildade familjer. Allt påverkade oss.
  • Personalen. Vi tog in 15 hundar under 2017. Det är jättemånga! Dagis var stökigt och högljutt på grund av alla nya inskolningar och personalen jobbade stenhårt på alla fronter för att få det att funka. Att vi egentligen hade för få hundar för att ha råd med personalen insåg inte jag, för alla jobbade och slet massor. Jag hade behövt säga upp personal men jag trodde hela tiden att det skulle vända. Vi hade ju så många nya hundar. Under 2017 slutade 11 av de 15 vi tog in. Illusionen av att vi behövde vara så många personal kom från att vi jobbade så hårt med alla nya hundar och att jag så gärna ville att vi skulle växa.
  • Snöbollen. Det började med att jag en månad fick välja mellan löner till personalen eller skatterna till skv. Jag valde personalen och tänkte att det löser sig. En månad blev 3 och sen lånade jag pengar privat för att täcka upp hålet. Inte ens då kom jag fram till hur jag skulle lösa problemet. Jag letade nya intäkter som dagisbilen, rastning och hyra ut trimmet. Inget höll eller blev tillräckligt lönsamt. Skv drog tills slut in mina lönebidrag och över natten gick jag 50000 kr ytterligare back. Varje månad.
  • Panik. Jag fick panik. Försökte reda upp allt men det var för sent. Alla jagade mig och jag dundrade in i väggen men hade varken tid eller möjlighet att stanna. Jag somnade utmattad på dagis under dagarna, i köket, på kontoret, inne på dagis, men jag hade ingen ersättare så det var bara att tugga i sig. Till slut gick det inte längre och jag sökte mig själv i konkurs.

Doggly Sverige AB har dragit sin sista tunga suck och jag kan se fram emot att skatteverket söker mig som personligt ansvarig så snart de kan. Så jag är inte ute ur elden men sakta lugnar det i alla fall ner sig en aning.

 

Comments

  1. Ellinor Blomqvist - juli 4, 2018 @ 12:50 e m

    Du har slitit så hårt,kämpat i motvind så länge,förstår din besvikelse men snälla rara sluta att skämmas🙏Du har gjort det omöjliga,det har kostat din hälsa och ditt psyke,om du /ni har råd så låt denna sommar gå till läkning av dina sår😍Kärlek till dig,kram Ellinor

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.