mars 24, 2020 by Tess

Ser du människan som sitter utanför?

I 20 år har vi varit 6 personer här hemma. De senaste åren har vi varit övervägande vuxna allihopa.
Nu är vi 3 st.
Halva styrkan.
Jag har ju alltid vetat att det skulle bli så nån gång men nu händer det.

Alla 3 äldsta killarna har flyttat hemifrån och kvar är jag, maken och fisen. Kanske hade jag trott att det skulle kännas jobbigare men det känns snarare, bara tystare.

Min dröm har alltid varit att uppfostra gatsmarta, självständiga individer. Så på nåt sätt har jag kanske alltid räknat med att de en dag ska stå för sig själva. Kanske är det därför det känns så naturligt att vi blir färre hemma.

Jag har läst att andra mammor har så svårt ibland att släppa taget. Att det känns tomt och öde när ungarna flyger ur boet. Men jag känner ingen sorg, bara glädje. Och stolthet.

Det tänker jag oftare på nu. Alla gånger vi inte varit sams. Alla gånger jag försökt få dem att förstå. Alla samtal vi haft. Och nu med facit i hand så ser jag att jag har lyckats. De är självständiga och gatsmarta. De tar för sig men har hjärta. Vi är fortfarande inte alls överens ibland men jag ser att de står bakom det de tror på.

De är modiga, mina ungar.

Jag har ingen önskan att de alla blir som jag, bara att de kan känna empati, att de kan tänka utanför ramarna, att de vågar stå upp även om alla sitter ner.

Det ekar tomt i kylen, nu när vi är så få. Jag som är van att laga mat för 10 vuxna bara för att få matlådor till frysen har ibland svårt att laga färre portioner. Och huset är så tyst. På ett helt ok sätt.

Idag var jag på Ica Maxi Haninge och pratade med en som jobbar på golvet. Han visade bilder och berättade om hur det var när det var som värst, förra veckan. Hur de kämpade med att fylla på bland toarullar, pasta och ris, men att det tömdes fortare än de kunde fylla på.
Han var frisk men trött och sliten, och idag lade SL om alla bussar så det var ett helsike för honom att komma till jobbet kl.07.

Jag kan meddela att lösgodiset var välfyllt men ingen kotte plockade förutom jag. Najs!

Kvinnan som suttit utanför Ica Maxi Haninge de senaste 2-3 åren satt där som vanligt. Hon är från Rumänien och reser hem ibland. Idag bad hon om en baguette. Jag brukar köpa lite random saker åt henne. Förut när Mc Donalds fanns på maxi fick hon kaffe och burgare och ibland en slant.
Nu har de stängt så ibland blir det en kokt med bröd från vagnen utanför, eller en macka. En gång ville hon ha thepåsar så jag köpte det och gick också in på Starbucks i samma hus för att vara säker på att de skulle ge henne varmt vatten. Jag stödköpte också en starbucksmugg för att hon skulle känna att hon passade in bättre. Sen dess får hon nudlar i burk ibland.
Ibland får hon en bulle.

En gång bad hon om bindor, då fick hon bindor, Ipren, cola och choklad. Man vet ju liksom inte, alla är vi olika. Jag brukar försöka tänka att köpa en extra bara av det jag själv vill ha. Så ibland blir det nån godis, ibland en läsk eller en banan.

Jag funderade idag på om hon kommer förstå när jag berättar att jag flyttar. Jag tror kanske inte det. Men jag ska köpa ett påskägg eller nåt till henne iaf. Och försöka förklara.

Det är inte alltid jag försöker förändra världen. Eller rädda jorden. Oftast är jag bara Tess och försöker att göra något bra där jag är, och se människan som sitter utanför.