Så fantastiskt ofantastisk

Jag är trött i huvudet.

Så tung i själen.

Jag blinkar bort tårarna. Andas djupt.

Hur svårt kan det vara?

Att bli glad igen?

Jag håller ihop. Så länge som muren finns där i mitten. Muren som stänger in sorg, rädsla, utmattning, hopplöshet och allt annat svårt.

Definitionen är djup depression. En depression som jag envist vägrar ta in och fundera över.

Jag tycker så illa om mig själv nu. Tycker illa om min kropp. Tycker att jag tillför mindre och mindre till omvärlden. Jag är mest jobbig. Mår inte bra, orkar inte med folk, har svårt att fokusera. Glömmer allt, till och med sånt på mina listor över viktiga saker.

Att fokusera och faktiskt få nåt gjort kräver enormt mycket energi. När jag sen blir trött känner jag mig lat som inte orkar mer.

Jag vet inte riktigt vad jag vill.

Kroppen har liksom stängt ner. Jag känner mest inget eller självförakt.

Jag tänker att jag måste rida ut stormen. Att det blir bättre. Det blir alltid bättre.

Men det ekar rätt ihåligt just idag.

Comments

  1. Ellinor Blomqvist - maj 25, 2018 @ 7:02 f m

    Du har sorg,du har /haft en otroligt tuff tid och du mår riktigt dåligt,låt det vara så en tid,du är bara människa.Snälla,var snäll mot dig själv,det blir inte bättre för att du straffar dig djälv,du är värd så mycket för så många.!Ta en dag i taget,en fot framför den andra,det räcker så.Ta ett djupt andetag och känn dofterna av försommar(eller få en allergischock😘) och var dig själv.Varma kramar från Ellinor

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.