Projektarbete?

Mig veterligen har det inte skett någon återträff från min skolklass i grundskolan. Vi var trots allt lite unika. En av få klasser som fortfarande hölls ihop från första till sista året i grundskolan. Efter oss tror jag man splittrade de flesta klasser i skiftet från 6:an till 7:an.

På gott och ont.

Jag tänker på dem ofta, mina gamla klasskamrater.

Uppvuxen i Danderyd, några av dem måste ju lyckats, med eller utan sina föräldrars hjälp. De hade allt man kunde önska sig. Eller?

Min säkert skeva minnesbild är att många i min klass hade gått på dagis tillsammans och deras föräldrar kände varandra.

Jag gick också på dagis med två blivande klasskompisar men minns inte att min mamma någonsin ”kände” någon annan förälder från klassen. Jag kan ju ha fel.

Jag minns att jag alltid kände mig som om vi var ”fattigast”. Jag minns att jag aldrig riktigt kvalificerade in i klassen. Jag minns de ensamma rasterna.

Jag minns att vi var 11 flickor. 5 som delade hästintresset och 5 som jag alltid avundades. Och sen var det jag.

Jag undrar ofta hur resten av klassen minns tiden tillsammans. Jag vet inte varför, kanske är det min nyfikna gen, men jag undrar ofta hur det gått för alla.  Vad blev det av alla framtidsdrömmar?

Vad tror ni om ett projektarbete för att få svar på några frågor?

Jag tänker mig frågor som, vad minns du mest från grundskolan? Vad drömde du om då och hur lever du nu? Vad tänker du när du tänker på  klassen du gick i, i grundskolan? Vilken lärare minns du mest? Vilka klasskompisar minns du mest? Hur många från grundskolan har du kontakt med nu? Osv…

Anonyma svar som sammanställs.

Jag tycker faktiskt att det låter lite spännande.

Vad tycker ni?

#gamla tider#skolan

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.