När vi blev med hund

Vi blev med hund i Juni 2011.

Ingen hade nog anat då att vårt nya husdjur skulle stjäla allas våra hjärtan och bli så mycket mer.

Ninja blev en del av familjen.

Det är inte så svårt att tycka att valpar är fantastiskt söta men Ninjas uppväxt och utveckling var minst lika fascinerande.

Alla trix han lärde sig själv. Hans förmåga att alltid veta hur jag mådde. Hur smart han visade sig vara, och lekfull, busig och rolig.

Som en typisk Portis ville han helst dricka direkt från vattenkranen. Han älskade att sitta med oss vid matbordet. Han kunde sitta länge och kolla in kaninerna efter det att vi skaffat kaniner.

Kanin-tv kallade vi det.

Här har han hämtat en tom leksak och lagt den intill sig på köksbordet i hopp om att någon skulle peta in nåt mumsigt i den.

Han älskade att bada. Här har han badat på djurgården, tidigt på våren medan isflaken smälte bort.

Ninja var en social hund. Hade aldrig problem med hundar i rastgårdar. Han var klok och smart.

Ibland höll vi honom pälsad men oftast klippte vi ner honom. Det var ett enormt arbete att borsta ut tovorna ur hans päls.

2013 skaffade vi Samuraj. Vi tänkte att Ninja skulle lära honom allt han kunde men ack så fel vi hade. Bägge hundarna blev istället sjukt busiga.

Nedan ser ni Ninja i rastgården. Han älskade att få springa runt  och gräva djupa gropar.

Den här bilden är en av mina absoluta älsklingsbilder.

Och det här är den sista bilden jag tog.

Ninja blev min hund. Sov alltid intill mig. På nätterna när jag sov, smög han upp och lade sig skedande med mig med huvudet på min kudde. Ibland väckte han mig med sitt snarkande.

Jag älskade honom. Han var min första hund och tomrummet efter honom är så sjukt stort. Han var min krigare.

Valet att låta honom somna in var rätt att ta som hundägare. Han flög på en liten toypudel helt utan orsak och ingen av oss förstår varför. Kanske var han svartsjuk, eller vaktade sitt hus. Jag vet inte, men det han gjorde, var inte ok. Och jag skulle aldrig kunna garantera att det inte skulle upprepas.

Men som människa känner jag mig förlorad.

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.