När man vill se framåt men inte kan

Det är elände och pannkaka.
Platt fall.
Hård landning.
Tårar, frustration, svek och hopplöshet.

Jag räcker inte till.

Jag hinner inte börja titta framåt för jag dras tillbaka av händelser jag inte själv kan styra över.

Att vara egenföretagare är emellanåt helt fantastiskt men bakom kulisserna så ser ni inte gråten.

Jag är så jäkla trött! På folk. Som inte kan hosta ur sig sina problem utan låter dem landa i mitt knä när det redan är alldeles för sent för mig att kunna hjälpa.

Jag är så trött! På folk. Som nickar och säger ja, allt är bra, fast de ljuger.

Jag är så less. På att vara öppen och ärlig, rak och tydlig, visa mitt innersta och ställa upp, när det jag får tillbaka är skit och förlåt. Vad ska jag bygga av det?

Jag är så ledsen. På att stå där med jäkla Svarte Petter i handen, istället för det jag trodde var en vän, en framtid, en investering, en väg framåt.

Ja, jag reser mig. Ja, jag fortsätter. Nej, det är inte över, inte ens lite. Ja, jag kan ta skiten och ändå gå vidare. Ja, jag är starkare än vad jag tror. Ja, jag har hört att man ska ha ett hjärta av stål när man är egen. Ja, jag har hört att folk ser till sig själva först. Nej, jag vill inte tro att världen är så krass. Nej, jag ger inte upp hoppet om folk.

Om du säger att du går under om du inte sätter dig själv först, rättfärdigar det dig då, när du är orsaken till min undergång? Känner du dig som en bättre människa? Som att det du gjorde var ok?

Och ni som liksom jag drabbas, som till viss del håller i Svarte Petter ni med, ni är guld värda. Ni är orsaken till att det fortfarande funkar och till att det kommer att funka framöver.

Jag tvekar inte en sekund när det kommer till företagets framgång.

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.