När luften tar slut

I slutet av förra året hade jag för mycket jobb och för lite personal. Nu har jag tappat kunder och nu oroar jag mig för att jag inte är bra nog istället.
När allt går i hundranittio hinner man inte stanna upp och reflektera. Det ledde till en liten kris som är avvärjd nu.
Nu har jag istället tiden och då oroar jag mig för att kundunderlaget minskat och att jag tappat ett helt distrikt.
Gör jag fel?

Och  e det inte nåt av ovanstående så har jag personal som vabbar och personal som är sjuk och så får jag ont i magen av schemaläggningen när vi är kort om personal. Hur ska vi hinna med alla hundar?
JAG VILL INTE AVBOKA. Jag vägrar.

Jag kan liksom inte andas. Jag har tid, ibland, men det känns som att jag sitter mest och har svårt att få nåt gjort. Jag är inte ledig men jag är himla oeffektiv om jag nu kallar det för att jag jobbar. Det är den där väggen. Den där förlamande kraften av att jag inte pallar trycket, inte räcker till, inte är bra nog.

Jag försöker vara världens bästa chef och betala en vettig lön och hålla sjyssta arbetsvillkor. Jag vill ju behålla min personal. Men jag slåss mot alla siffror och jag oroar mig för att jag inte har marginaler stora nog. Kommer jag ens själv kunna ta ut nån lön? Ändå gjorde jag min bästa månad hittills.

Och så sover jag som en kratta på nätterna och känner mig som om jag är i ett vakum på dagarna. Svara i mobilen, plocka bajs. Svara på sms, träna hund. Ungarna behöver nå mig, kan inte svara med händerna fulla med koppel och klockan rinner iväg.
Meddelar att ungarna får laga mat själva igen.
Behöver göra mer reklam, men huvudet är tomt.
Behöver vara mer närvarande men lyckas inte.

Och jag var ju ledig precis. 3 dagar var jag ledig, men inte hjälpte det.
*SUCK*

 

Comments

  1. Ellinor - mars 9, 2016 @ 7:59 e m

    VARNING😘😘😘😘😘😘😘Kram

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.