När det suger att vara mamma…

Sonen ligger efter tre operationer fortfarande på Thorax i Solna. Idag sövdes han ner för en fjärde operation.

Han fick en infektion i bröstet och förra operationen sattes ett drän. Men inte ett sånt vanligt med nån meter slang liggandes under huden och en påse i andra ändan, utan ett vac-drän. Själva behandlingen kallas ofta NPWT eller Negative Preassure Wound Therapy och är en undertrycks behandling som börjar bli rätt vanlig att använda vid svårläkta sår.

Man fyller sårhålan med ett slags porös skumsvamp eller en speciell gasbinda, sätter dränageslangen ovanpå och täcker med tättslutande plast. Man skapar sedan undertrycket med en vakumpump som också har en behållare för sårvätskan. Förbandet byts sedan varannan eller var tredje dag.

Idag var det dax för första bytet och då svampen ligger i såret och läkprocessen gör att vävnad växer in i svampen, sker bytena alltid under narkos på grund av att det skulle vara oerhört smärtsamt annars. Idag skulle man byta till en mindre svamp för att såret skulle kunna börja sluta sig.

Så ner till op för fjärde gången.

Men inte nog med det.

Kirurgen meddelade att sonen, efter att infektionen läkt ut, kommer behöva byta ut klaffen igen. Alltså en helt ny operation som tar oss tillbaka till ruta 1.

Det suger att vara mamma i detta läge. Jag kan inte göra nåt för att få min son att må bättre. Jag kan åka och hälsa på honom, that´s it. Och hur långt räcker det? Jag skulle lätt byta plats med honom vilken dag som helst om det skulle få honom att må bättre men det gör ju inte det. Han måste ta sig igenom allt det här på egna ben och jag måste stå där och titta på.

Mammahjärtat var ganska ledset idag. Helst ville jag bara krypa ner i soffan med en BIB av Laila Bagges rödtjut. Men jag tog mig i kragen och drog till gymet istället. Körde mitt pass på max som alltid, fick ändå inte alla gröna idag.

Åkte efter det till Ica Maxi och hittade en färdigrätt med raggmunk och fläsk. Den fick följa med hem och bli min middag. Nyttigare än en BIB rött i alla fall.

Sonen är trött och slut efter operationen men mår hyfsat.

Comments

  1. Ellinor Blomqvist - februari 19, 2019 @ 7:56 f m

    Lider med dig,det är hemskt att titta på och inte kunna påverka😢Sprider en styrkekram,inte mycket men hoppas att den hjälper att orka en stund tillTur att det finns bra sjukvård när den verkligen behövs💪🏿💙

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.