Lägsta nivån är nådd

Nu har jag nått en ny lägsta nivå. Jag har kollat så mycket tv och serier så jag startade Bonde söker fru.
Det var det värsta på länge. Det kanske bara är jag, men hon programledaren var så himla ”på”. Hon kröp intill varenda bonde, som om hon var sugen själv, och man såg mer av henne än bönderna i rutan. Jag tänkte direkt att hade det varit omvänt så hade programledaren direkt blivit anmäld. Bönderna verkade ju ok under de 30 minuter jag kollade, men programledaren gjorde det hela till ”skäms-tv”, på böndernas bekostnad.

Nä, nåt mer sånt blir det inte. Nu blir det spanska krimserier på Netflix. Det kan omöjligt vara värre.

Fisen har går och blivit förkyld med alla Coronasymptom. Hon är numer fast på övervåningen och får knappt komma ner. Maken påstår att han redan haft Corona så han bryr sig inte. Själv är jag lite mer försiktig. Så jag försöker köra full rumservice för Fisen så hon överlever sin isolation.

Det är lite coolt att va ute och kolla runt i samhället nu. Förutom på Ica Maxi Haninge så är det förhållandevis lite folk överallt. Det är lite dystopikänsla överlag.

Jag vet inte om jag skrivit det förut men jag är väldigt intresserad av efterdyningarna av Corona. Jag tror att det här med att folk dör, bara är en fjärt i rymden för alla som överlever. Det är de som inte dör nu som har chansen att få uppleva en förändring i globaliseringen, en förändring i konsumtionshetsen, en förändring när det kommer till att öppna- eller stängagränserna för handel och arbete. Helt enkelt skitintressant.

Här hemma preppar vi för nästa flyttlass. Nr 2 av våra planerade 3. Jag försöker smälta att jag ska flytta från mina få, men fantastiska vänner, och jag märker att det tar energi. Fortfarande somnar jag ofta mot eftermiddagen, när huvudet och kroppen tar slut.

Festen jag ville avsluta med kommer mest troligen utebli. Corona, det är ditt fel. Troligen blir det fest med mina närmaste bara. (Grannarna om ni inte förstod det).

Det slog mig idag att om min son som bor på Cypern blir sjuk, så kanske jag inte får åka dit och va med honom. Det känns konstigt och helt omöjligt. Klart jag ska kunna resa dit om det är så? Men idag är det inte så självklart. Mammalejonet i mig säger att jag kommer slåss för att få vara på plats men jag inser att det skiter väl Cypern i.

Ta hand om varandra.

Själv ska jag flytta till Norrland. Jag tror att det finns en stor chans att det kommer att bli några riktigt svåra år framöver, med hög arbetslöshet och allt som följer i dess spår. Tveka inte att höra av dig om du tror att jag kan hjälpa dig med något. Jag tänker att tillsammans är vi starkare.

Och jag hjälper alltid om jag kan.

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.