Känslan när man har allt och ändå saknas man någon..

Livet blir aldrig detsamma utan dem man saknar. Det kan vara fantastiskt på alla sätt och vis, men ni som vet hur det är att sakna, ni vet också hur ofta man önskat att få dela vissa ögonblick med de som saknas en.

Det kan vara folk som gått vidare som man saknar.

Så många gånger som jag tänkt att jag önskat att min mamma fått uppleva mina barn. Och de henne.

Det kan också vara vänner man blivit av med längs vägen.

Idag såg jag en sån på FB och det var första gången på år som jag såg henne.

Gud vad hon saknas mig.

Vi har ingen kontakt längre och jag saknar det.

Jag har lätt för att älska. Vissa släpper inte in andra, men.jag.är.inte.sån.

Jag älskar min man, mina barn, mina hundar och många av mina vänner.

Jag älskar dem.

Jag vill inte vara utan dem. Jag älskar hur de tillför saker i mitt liv, hur de orkar med mig när jag är på botten, hur de faktiskt bryr sig om mig. Jag älskar att få en extra lång kram av någon jag saknat. Jag älskar att känna att jag betyder något för någon annan. Jag älskar att de släpper in mig i sina liv och låter mig påverka dem.

Ibland mår jag dåligt.

Så där allt-är-bara-svart-dåligt.

Då kan vetskapen om att jag är älskad vara min enda drivkraft.

Att veta att när jag inte orkar med mig själv så finns det andra som gör det.

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.