Helt sjuk i migränhuvudet.

Jag har migrän. Har haft det sen 7-års åldern. I perioder är det bättre, som när jag var gravid, då var jag i stort sett migränfri.

I perioder är det sämre. Stress och hjärnspöken kan ge mig skov av migrän som håller i sig i veckor. Även mens kan ge en vecka eller två med migrän.

Som tur är hittade jag i tjugo-nånting-åldern en medicin som fungerar. Så det är ytterst sällan jag inte kan helt eller i alla fall till stor det häva ett anfall. Så jag kan fungera typ normalt. Sen är jag envis som synden och har ett jävlar-anamma som får mig att ge allt även när jag mår skit, så inte en dag har jag varit hemma från jobbet för migrän.

Inte en enda.

Fast medicinen funkar så blir jag inte helt hundra efter ett anfall. Jag får biverkningar som extrem trötthet, en slags blåmärkeskänsla över hela kroppen, och  mår ofta lätt illa. Det går dock både att leva med och att jobba med, om än kanske inte fullt så effektivt som vanligt.

På Facebook följer jag ett par grupper som handlar om just migrän. Det är fruktansvärt hur hårt en del drabbas. Med kronisk migrän, där medicineringen inte funkar tillräckligt bra, blir många hemma från sina arbeten långt mer än de är närvarande.

Det som stör mig dock är att det uteslutande, i ALLA diskussionerna handlar om att ”chefen” aldrig har förståelse för den höga frånvaron. En del känner sig till och med kränkta av sina chefer när dessa följer lagen vid hög sjukdomsfrånvaro och påbörjar rehabilitering. Folk känner sig kränkta när de ombeds lämna förstadagsintyg och alla enas om att det är hemskt med oförstående chefer.

Men det tar inte slut där.

Kommentarerna är ofta ”-byt jobb så du får en chef som förstår dig”. Men för guds skull, SÄG INGET innan du skrivit på för en fast anställning om att du kommer vara sjuk JÄMT!

För du har ingen skyldighet att berätta sånt. Lika lite som att du behöver berätta att du är preggo när du tackar ja till ett jobb. Nä, det är ju din ensak. Att din chef och kanske resten av arbetsplatsen, om det är ett litet företag, påverkas av att du inte sagt nåt, ja det är ju inte ditt problem. De måste väl ändå förstå?

Jag undrar verkligen VILKEN chef som tycker att det är fantastiskt med någon som är borta från jobbet jämt? Jag undrar verkligen VILKEN chef som tycker att en person som inte närvarar ändå faktiskt kan tillföra något till företaget? Jag undrar verkligen vilken arbetsplats som är så oberoende av sina medarbetare att det kvittar helt om någon kommer eller inte?

Jag kan säga det med en gång. Skulle nån lura mig att anställa fast och sen komma dragande med den här skiten så skulle jag vara flyförbannad. Räkna inte med någon som helst förståelse från mig. Jag skulle aldrig vilja anställa någon som inte kör med öppna kort och ärlighet från början, och jag skulle inte bli lycklig och förstående om det visar sig att jag anställt detta utan att veta om det.

Blanda inte ihop det med att jag inte har förståelse för sjukdomen. Det har jag. Jag ser bara inte varför den ska bli mitt problem. Är man jättesjuk ska man få hjälp, men varför ska jag som arbetsgivare ta det ansvaret? Jag har ju inte anställt någon för att personen inte ska jobba.

Nä, ansvaret ska självklart ligga hos sjukvården och myndigheterna. Att tvinga mig som arbetsgivare att visa förståelse, betala kalaset och stå där utan personal trots allt, är bara ännu ett sätt att lägga statens kostnader på andra än dem själva.

Jag blir så sjukt irriterad på alla som skriver i dessa grupper. Som kollektivt tycker att vi ”chefer” är idioter som man först ska lura och sen avkräva visad hänsyn från, helt utan eftertanke om någon som helst eget ansvar. Ni borde ta striden dit där den hör hemma istället, hos försäkringskassan i samarbete med sjukvården. Ni borde gå ihop och tvinga dem att lyssna istället för att stå där och skrika på era chefer.

Landet Sverige blir bara mer och mer vansinnigt.

 

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.