Gå inte in i väggen

Akta dig brukar jag höra.

Jag vet.

Jag gick rakt in i den för några år sen.

Jag tror ibland att jag är frisk igen.

Men jag blir nog aldrig samma som innan.

Igår somnade jag på soffan. Missade att ta mina piller.

Idag grät jag över en sak som blev fel. En simpel obetydlig sak.

Jag har inga marginaler kvar. Minsta lilla sak blir jättestor. Jag orkar inte, vill inte. Utan mina mediciner vill jag bara gömma mig under ett bord och aldrig mer komma fram.

Att driva eget är att aldrig vara ledig. Jag jobbar alltid. Det är jättetungt även om jobbet ibland medför bubbel och småprat. Även när det är roligt är det också jobbigt.

Jag har också blivit värsta bekräftelsehoran. Usch vad jag hatar det. Jag vill bara höra att jag är bra, att jag räcker till att jag är omtyckt. Jag vill bara räknas. Betyda nåt. Vad som helst.

Det är ett tecken på att jag mår uselt. Jag vet. För jag är egentligen nöjd bara jag vet allt det här själv, jag brukar inte behöva ha allt från andra också. Men nu behöver jag det. Och när jag inte får det så tigger jag efter det. Vilket jag också hatar att jag gör.

Och sen kommer ångesten.

#ofantastiskt ofantastig

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.