Fredagens tankar och funderingar.

Idag har Maken beställt en hel del av de fröer vi behöver för vårt kommande odlingsår. Ja, vi är kanske lite sent ute, många har redan hundratals små plantor på väg, men vi har liksom ett litet logistikproblem i och med flytten, så vi har inte börjat än.

Sen startar säsongen senare norrut. Söderöver börjar man redan se traktorer som sår på åkrarna, i Ramsele snöade det tydligen 10 cm.
I natt.
Inte riktigt läge för att så, när man inte ens ser marken under snön.

Jag vet inte riktigt hur vi ska få ihop det i år. Det beror ju så mycket på vad vi odlar, när vi startar och vad vi hittar under snön. Vi lär oss nog, och det vi inte skickar ner i jorden i år, kan vi använda nästa år.

Vi pratade idag också en del el-lära. Skillnaden mellan volt och ampere och var jordspett helst ska placeras. Elstängsel behövs, och det är ju bra om man förstår hur man beräknar vilken kyss som levereras ut vid nudd. Det är ju liksom tanken, att ingen ska vilja nudda stängslet, men man vill ju inte heller få kycklingen färdiggrillad.

Efter mer än 20 års trogen tjänst har min fantastiska matberedare jag en gång fick i julklapp, börjat ge upp. Plasten är sprucken lite här och där och jag hör hur den kvider när den knådar en stor deg. Snart orkar den inte mer.

Så jag har fått beställa en helt sprillans ny med många nya funktioner som bland annat köttkvarn. Det ska bli fantastiskt spännande sen, att mala egen färs och göra egna korvar.

Inte nog med det så dog var trogna micro idag. Ja död och död, vet jag inte, men startknappen funkar inte så det är störtomöjligt att få igång den.
I kväll har jag surfat efter en ny, inte allt för dyr micro.
Nog för att det är praktiskt om man är utfattig, och otroligt charmigt, men att laga mat på vedspis tar tid.

Idag när jag handlade på Ica Maxi Haninge så hörde jag att de börjat med meddelanden i högtalarna om att folk ska hålla avstånd i butiken, och utanför fanns skyltar med budskap som att det är bra om man handlar ensam, inte i sällskap, för att få mer utrymme i butiken.
Det är rätt sjukt egentligen.
Inte budskapen alltså, utan att jag får uppleva det här.
Regeringen som vill att ingen åker utomlands förrän tidigast i Juli, vänner och bekanta som blir uppsagda, företag som går i konkurs, rusningstrafiken som knappt finns, bussar som kör helgtrafik hela veckan, tomheten och stillheten i ett land som lite håller andan.

Tänk att det kom över oss, över hela världen så snabbt att inte någon förutsåg det. Corona. Plötsligt stod vi bara där i mitten av allt och hörde hur land efter land stängde ner. Det var ingen som förväntade sig detta av 2020 när vi skålade ut 2019 i december.

Det får i alla fall mig att reflektera över hur viktigt det är att samhället har kapacitet undanstoppat, tillsammans med rutiner och personal att kalla in. Inte bara att vi allihopa mår bra av att tänka över vad vi verkligen inte kan vara utan, och se till att det alltid finns hemma lite extra av det, utan också att globaliseringen inte bara är utav godo.

Förr eller senare måste vi ta ett nytt andetag. Vi kan inte hålla andan hur länge som helst.

Jag hoppas att när landet vaknar upp igen så ser vi att vi kanske behöver omprioritera lite. Rusta upp sjukvården. Hjälpa landsbygden att komma igång med mer inhemsk matproduktion. Prioritera småföretagen. Inte skulle det heller vara för mycket begärt att de som stod där på barrikaderna nu under Corona faktiskt lyfts upp och ges ett större värde på arbetsmarknaden. Rent konkret tycker jag att vårdpersonalen ska få ett erkännande som syns i lönekuvertet, varenda månad framöver.

Ta hand om dig – Ta hand om varandra.

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.