En envis jävel

Det är inte lätt att vara jag just nu.

Ni behöver inte tycka synd om mig, ni vet, jag klarar mig alltid, men det gör ont.

Jag har ihållande migrän, ryggen är paj, fötterna är paj och mentalt är det kaos. Jag funderar ofta på om jag kan ta mig ur sängen en dag till och fungera en dag till, orka en dag till.

Men jag är en envis jävel.

Jag kliver upp, petar i mig mediciner och gör det jag måste. Fortsätter.

Men vissa dagar händer det inte så mycket. Vissa dagar bara överlever jag, andra dagar lyckas jag prestera lite också.

På dagis har jag personal som funkar utan mig och som förstår att jag inte alltid är 100%. Det är skönt. Det gör allt enklare.

Jag har fått bättre mediciner att sova på också, så kanske jag kan få någon natt där jag inte vaknar 5 gånger.

Att driva företag är inte enkelt. Är det inte pengar så är det nåt annat. Jag har haft mycket personalproblem och ändå, om ni frågar, så är just människor en av mina favoriter att jobba med. Jag älskar att lyfta andra, få andra att nå högre, bli bättre, lyckas med mer.

Det är jobbigt nu, men det kommer bli bättre. När jag kan avsluta vissa delar och fullt ut fokusera framåt kommer det öppnas nya möjligheter.

Jag orkade inte åka till mammas grav idag. Köpte ingen gravdekoration, tände inget ljus. Träffade inte min bror med familj, så som vi ibland gör. Jag orkade inte umgås, vara trevlig och låtsas att allt är bra.

Jag träffade inte min vän Taija heller. Fast hon frågade. Idag behövde jag bara vara. Jag är tom inuti.

Det är inte bra, om ni frågar. Vissa delar är bara skit.

Men jag är en envis jävel, glöm inte det.

Jag kommer gräva mig ur detta och komma tillbaka.

Folk pratar mest om att allt är så bra jämt. Det är enkelt, man vill inte besvära med deppiga historier. Man vill inte alltid förklara varför man inte mår bra. Man orkar inte. Man vill inte att andra ska tycka synd om en.

Det är inte synd om mig. Jag har allt jag behöver.
Jag är trasig inuti, det är allt.
Livet är inte enkelt.

Comments

  1. Ellinor - november 5, 2017 @ 8:05 f m

    Ibland når man botten och sedan börjar man krypa långsamt upp mot ytan…igen,igen,igen!Jag förstår och inser att du har ett elände just nu och jag hoppas att du orkar!Man får bli tyckasyndom ibland💓💓💓🍀🍀🍀🍀kram Ellinor

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.