Behöver man verkligen träna?

Och hur gör man om man verkligen inte tycker om det?

Jag har aldrig gillat att träna. När jag var liten var jag tjock och ensam. Jag var väldigt blyg, hade få vänner. Jag var rädd för bollar och tålde inte hästar. Nåt större utbud av sporter för barn fanns inte i början av 80-talet. Vi sprang ju fria och lekte i skogen.

I låg och mellanstadiet gick jag i Kevingeskolan i Danderyd. Vi hade utegympa när vädret tillät och jag slapp oftast delta. Ibland tvingades jag vara med, när det var lagsporter men jag blev alltid vald sist och fick alltid höra att det laget skulle förlora på grund av mig.
Övrig tid tyckte min idrottslärare att jag skulle gå varv efter varv runt fotbollsplanen. Hon ansåg att jag släpade på fötterna och ropade ibland att gå med höga knän och lyfta på fötterna ordentligt.

Kanske var det redan här som jag bestämde mig för att sport var inte min grej. Kanske var det i rent självförsvar som jag under så många år sen ”hatade” att träna. Ingen vill höra att man är en looser.

Det vände först efter millennieskiftet. Jag följde med en gång till Sats, gick med en ny bekant jag träffat på ViktVäktarna i mitt hundraelfte försök att gå ner i vikt. Hon drog med mig på en klass, minns inte, men tror det var Body Pump.

Jag minns däremot Johanna.
Johanna var instruktören med sån jälkla energi att det liksom exploderade på scenen. Hon var inte pinnsmal och hon såg inte ut att vara superstark, (men fasen det var hon!). Hon hade långa dreads, var lite rund och hennes energi var inkluderande och fyllde hela rummet.
Hon hälsade på alla deltagarna i klassen med namn när de gick in i salen och den stunden när hon frågade mig vad jag hette och sen sa välkommen Tess, det var nog då som det slutligen släppte.

Jag var välkommen, i ett träningssammanhang, för första gången i mitt liv. Det förändrade också mitt liv. För det var första gången som jag började träna.

Min förhållande med Sats blev ca 2 år och det förändrade mig på ett sätt jag aldrig kunnat ana. Det var där jag till sist efter så många år med social fobi, blommade ut och blev den jag alltid drömt att jag egentligen var. De vänner jag lärde känna under den tiden, de utvecklade mig och de tränare jag lärde känna de inspirerade mig. De hjälpte mig att riva mina murar och fick mig att inse att jag kunde. Jag kunde träna och jag kunde faktiskt gilla det. Jag fick gilla det!

Men tillbaka till träningens vara eller inte vara.

Behöver man träna?

Det beror på. Fakta är att kroppen mår bra av att jobba. Lever man som bonde räcker det nog så, lever man som kontorsråtta…då kanske extra träning inte är en sån dum ide.

Men träning kan vara så mycket. Det behöver inte vara att utöva en sport, det kan vara att röra på sig, promenera, springa, spela bollspel med barnen.

Det träningen gör med kroppen är att den bygger upp två saker. Dels musklerna, dels flåset. Musklerna är en viktig del av kroppen. Om man vill leva länge och utan skador så är det bra med lite muskler. Musklerna ser till att kroppen funkar som den ska, att den orkar med att ta dig dit du vill.
Musklerna har en annan jätteintressant funktion om man pratar viktminskning. De kräver massor med energi. Desto mer muskler desto högre basal kaloriförbrukning har du. Det vill säga den energin kroppen behöver bara för att finnas en dag, utan att göra nåt.

Musklerna förbränner alltså energi för att kunna finnas till. Muskler har vi ju allihopa men det man ofta inte tänker på är att en del supersmala personer egentligen kan vara väldigt feta. Skumt? Japp, men så är det. En naturligt väldigt smal människa som aldrig tränar kan fortfarande ha fettdepåer runt de inre organen. Det farliga bukfettet.  Det kan de bli av med med hjälp av lite träning.

Så smal som fet, träning är bra.

Behöver man träna för att gå ner i vikt då?

Nope. Ca 75% av viktminskningen är kosten. Så det kan vara de sista 5-10 kg som blir väldigt svåra att komma åt utan träning men det går. Fast bra är det inte.

För att minska i vikt behöver du äta mindre energi än kroppen gör av med. Så att du hela tiden ligger lite under din förbränning. Då behöver kroppen ta av befintliga energidepåer för att det ska räcka till och hoppsan, så går du ner i vikt.

Självklart vill du bli av med fett och inte muskler och det är här träningen kommer in. Det är lättare för kroppen att bryta ner muskelfibrer för att omsätta dessa så att kroppen får energi än för kroppen att bryta ner fett.
Fett ger mycket mer energi men det är en mer komplicerad process.
Om du bara äter färre kalorier och inte tränar alls kommer kroppen bryta ner muskelfibrer och inte fettet. Du kommer gå ner i vikt men du blir svagare. Dessutom sjunker din basala förbränning i takt med att muskelmassan går åt vilket i sin tur gör att du behöver äta mindre och mindre för att hamna på samma underskott. Du blir också mycket tröttare eftersom intaget av energi behöver minska.

OM du istället tränar och äter ett underskott av kalorier ser upplägget helt annorlunda ut. För det första kan du äta mer. Eftersom du tränar så bränner du fler kalorier (under träningen) och för att hamna på samma underskott så kan du faktiskt äta lite mer. För det andra så ökar din muskelmassa lite hela tiden vilket gör att din basala förbränning också ökar. Så kroppen kommer behöva ännu mer energi för att funka och du kommer gå ner snabbare i vikt. Kroppen kommer också att må mycket bättre, bli starkare och du kommer uppleva att du får mycket mer energi, orkar mycket mer och blir gladare.

Så träning är bra men vad och hur mycket?

Om det är för dig som det var för mig att du verkligen inte gillar nåt, så fortsätt att testa. Det finns nåt som funkar. För en del är det promenader, för andra löprundor, gruppträning, eller styrketräning, kanske simma, vattengympa osv. Ge inte upp att försöka.

Ibland känns allt tråkigt och jobbigt. Fundera lite då över vem som bestämmer.
Du eller du?
Det går inte alltid att vänta på att motivationen och lusten ska infinna sig utan ibland måste du börja för att det ska komma efter.

Fake it, till you make it. Låtsas att du tycker att det är kul, eller bara tvinga dig för att du vet att det är bra, så kommer lusten förr eller senare.

Man kan säga att kroppen generellt är ganska lat. Kroppen vill överleva, den vill spara på energi för att klara svält. Den vill inte alltid göra jobbiga saker för att då måste den förbränna mer energi. Det funkade säkert bra för några tusen år sen när vi inte hade socker i allt, snabbmat, maskiner och bilar. Nu däremot för kroppen oss mot en säker död med sin önskan om att bara lagra in energi och vänta på nästa svält.

Om du inte tränar alls så är en bra start typ 3 tillfällen i veckan. 3 gånger när du får upp pulsen lite och låter kroppen jobba. Hjärtat är också en muskel. Vill vi att hjärtat ska hänga med länge gör vi bäst i att träna det lite. Det är där flåset kommer in. Se till att få upp pulsen lite så att hjärtat får jobba så kommer även den muskeln må bra och hålla längre. Dessutom är det ju ganska trevligt att inte ligga som en döende säl i trappan efter första våningen. Det är sånt som du slipper om du tränar hjärtat lite.

Konditonen eller flåset är dessutom tacksamt att träna. 3 gånger kommer det kännas som om du dör lite men redan fjärde gången har hjärtat anpassat sig så att du inte flåsar fullt lika mycket. Det går med andra ord snabbt att märka av skillnad när du tränar konditionen.

Kondition är bra att träna men bygger inte så mycket muskler. Det bästa är en blandning av muskelträning och kondition. Det behöver inte heller kosta nåt, det finns hur mycket som helst som du kan träna hemma utan några som helst hjälpmedel.

För några år sen så brukade jag gå runt elljusspåret som hos mig är ca 7 km. Längs med spåret finns 7 backar som är sjukt långa och branta. Jag började med att promenera runt men när jag kände att jag var lite starkare började jag att springa upp för alla backar. Springa är väl att ta i, det såg nog inte ut så om man hade sett mig på avstånd, men det var det jag gjorde. På det sättet fick jag upp pulsen ordentligt och benen fick jobba hårt. Det var skitjobbigt men helt gratis.

Jag har också kört övningar hemma efter ett program där man använder enbart kroppen som motvikt. Kostar inte helt nåt och funkar bra för både styrka och kondition.

I min resa på att hitta nåt jag gillar har jag provat vattengympa, simma, badminton, jogga, promenera, styrketräning hemma, styrketräning på gym, en uppsjö av olika gruppträningar, kettlebells, Afrodans, Zumba, yoga och säkert mer som jag glömt just nu.

Och det spelar inte så stor roll vad du gör, bara gör nåt.

 

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.