Aprilskämtet som kom i Maj

Vädergudarna måtte fått hjärnblödning och blivit senildementa. Det är den 10:e maj och idag har jag kört genom hagelstormar och suttit och ätit middag blickandes ut över ett snöfall som passat perfekt till Kalle Anka på julafton.

Det kanske inte är miljön, det kanske bara är, men det är konstigt.

Idag har jag inte fått nåt gjort på jobbet. Inte en endaste av mina punkter blev avprickad. Istället har jag varit chef, ledare, så som jag tänker mig det ordet i rätt bemärkelse.

Tänk er en hög med 6-åringar. Alla försöker sitt bästa men alla är ju så fasligt olika så ibland funkar det inte i alla fall. Trots att de verkligen försöker prata med varandra så pratar de med olika ord och ton och på 6-åringarna vis så förstår de varandra lite sisådär.

Mitt i högen sitter dagisfröken. Hon torkar näsan på unge ett, håller handen på unge två, tröstar unge tre och försöker få unge fyra och fem att förstå att de egentligen är överens, de har bara inte förstått det själva än. Fröken är bara fröken och känner kanske emellanåt att hon inte riktigt hinner med alla och hon önskar att hon kunde tillbringa några minuter mer med var och en för att verkligen kunna förstå dem.

Jag är ingen dagisfröken och jag jobbar inte med barn men jag tänker att det är ändå lite lika. Jag vill se alla, förklara för dem att de är fantastiska, hjälpa dem att utvecklas, hitta mål att sikta på. Jag vill få dem att prata med varandra, lita på varandra, samarbeta, stötta och pusha varandra.

Vi är så fantastiskt olika på min arbetsplats. Och jag säger det verkligen från hjärtat. Jag lär mig något nytt varje dag. Olikheterna utmanar oss i allt från kommunikation till flexibilitet och samarbete. Det är krävande och lärorikt och tröttsamt och dränerande, och helt fantastiskt.

Det slår mig ibland att våra kunder alltid är oroliga för att hunden inte skulle trivas, inte ha kompisar, inte få aktivering, men få frågar hur mycket kärlek hunden får under dagen.

Få förstår hur mycket vi älskar alla hundar som vi jobbar med. Få ser hur mycket vi jobbar med dem för att deras dagar ska vara anpassade efter just dem.

Vi har hundar som sitter själva för att de trivs bäst så men går med en flock på promenaderna, för sällskap och aktivering. Vi har hundar som får dubbelt så många promenader som alla andra för att de är valpar. Vi har pensionärerna som inte klarar av så mycket men som får vara i fred och som får lugna promenader. Vi har hundar som sitter själva en del av dagen och i en flock en del av dagen för att bara det ena alternativet inte är tillräckligt för att möta deras behov.

Det här kräver mycket av personalen och mycket personal. Därför har vi inte mindre än 4 heltidstjänster och 2 halvtider på dagis. Förutom mig själv. All personal är kunnig och vi jobbar på sånt sätt att lärandet är en del av det dagliga arbetet så personalen har ständigt möjlighet att utöka sina kunskaper.

Nu har jag förvillat mig igen. Jag höll ju på med den där konstiga liknelsen med ett dagis. Nåja, jag hoppas ni hängde med. Jag älskar att jobba med personalen men det är också ett ganska tungt jobb. Jag känner mig ibland helt tömd på energi när jag väl kommer hem. Att vara ledare är inte så lätt som man kan tro.

 

#Jobbet#personal

Lämna ett svar

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.