Minns ni mig?

Det var sjukt länge sen men så blir det ibland.

Efter vårens hjärtoperation för sonen med påföljande infektion och min viktminskningsgrupp och träning ihop med Curves träffade jag den där välkända tröttheten igen.

Jag hamnade i ett vakum, där allt var tungt, där ingen ork fanns och jag klarade inte av att ta mig för något alls. I samma veva beslutade försäkringskassan att jag var fullt frisk och arbetsför, jag som mest orkade med att dra runt familjen någotsånär.

Jag slutade med allt för att klara av att komma ur sängen på morgnarna och drog ner mitt involverande i livet till ett absolut minimum. Jag slutade träna för jag klarade inte av mitt egna krav på prestation och framsteg. Jag slutade med kostplanering för jag klarade inte av att planera. Jag gjorde mig så fri som möjligt från så mycket som möjligt och stängde in mig hemma med tv-serier och virkning.

Jag lagade nästan aldrig middag, ungarna fick fixa själv och huset fick vara skitigt. Jag orkade inget.

Jag började ge mig tid för återhämtning efter att jag gjort något. Tänkte att det var ok att somna i soffan mitt på dagen efter att ha handlat mat eller pratat i telefon.

Och jag sov. Hur mycket som helst.

Sen åkte jag till gården där Mattias bor och stannade i 3 veckor. Första veckan sov jag mest hela tiden. Bara omställningen, alla människor och allt som hände var hur svårt som helst att orka med. Sen var jag med när jag kände att jag klarade av det.

Efter tre veckor tog jag med mig Samuraj och åkte hem. Samuraj har ju minst sagt blivit välgödd under sina 6 månader på gården. Han är ju inte direkt kinkig med maten och har hittat sjyssta fynd i gödselstacken. Nu är han allt för tjock för att det ska vara bra för honom så han får bo med mig och banta.

Man kan säga att han är inte direkt nöjd med den kontrollerade tillgången på mat. Han passar på, på promenader och äter allt han ser. Pappersskräp, gräsklipp och hundbajs. Ja, han är en riktig återvinningshund som äter alla äckliga bajshögar som alla äckliga hundägare-som-inte-plockar-upp-efter-sin-hund lämnar.

Det är först den senaste veckan jag känt att jag har lite mer ork. Har städat huset lite, tagit tag i gamla högar, promenerat med Samuraj och faktiskt varit ute i skogen och letat svamp, helt utan framgång. Jag har bakat lite bröd, lagat lite mat och hjälpt Anna som ska ta över rastningen att få upp en webbplats.

Kramen till er alla <3

Comments

  1. Ellinor - september 9, 2019 @ 6:55 e m

    Kärlek till dig❤️

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.